måndag 25 september 2017

Intresserad av läsfrämjande? Välj då Katarina von Numers-Ekman framför Läsdelegationen & Anne-Marie Körling på Bokmässan 28/9 kl.10.00!


I ett tidigare blogginlägg (”Svenska läsambassadörer – mer vuxencentrerade eller själv-centrerade än andra länders barncentrerade?”, 4/5-16, se länken nedan) jämförde jag sju länders läsambassadörer, men särskilt den finlandssvenska och den senaste svenska. Den jämförelsen utföll klart till vårt östra grannlands fördel, en bedömning som kanske var aningen orättvis eftersom Anne-Marie Körling då bara haft ett år på sig, medan Katarina von Numers-Ekman redan hade verkat i två.


Nu har dessa bägge läsfrämjare, som till synes har så mycket gemensamt, precis avslutat sina ambassadörsperioder. På Bokmässan i Göteborg presenterar de kommande torsdag (28/9) sin uppsummering av vad de gjort. Redan här kommer dock min utvärdering av de läsfrämjande insatserna. Barn ska ju tydligen betygsättas i ett, så varför inte också vuxna? 

Själva ska de båda läsfrämjarna märkligt nog framträda samtidigt på olika scener på samma klockslag. Jag undrar verkligen vad som kan ligga bakom den schemakrocken. Är det bara en slump, eller fråga om organisationsegoism? I detta inlägg ska jag i vart fall rekommen-dera mässbesökare som är intresserade av ämnet att välja att gå på Finlands programpunkt. Varför, ska jag inom kort försöka klargöra. Jag menar enkelt uttryckt att finnkampen denna gång vinns stort av Svenskfinland. Uppdragen är förvisso formulerade aningen olika.


Sverige


I Kulturrådets aktuella arbetsbeskrivning framhävdes att den svenska läsambassadören skulle… 

”verka för att barn och unga, oavsett bakgrund, ska få lika möjligheter att nå litteraturen. Men även inspirera vuxna att främja ungas läsning och verka för att ge fler möjlighet till en konst-närlig upplevelse genom litteraturen. En viktig målgrupp är barn och vuxna som inte läser, eller läser i liten omfattning.

Inom ramen för uppdraget ska läsambassadören medverka på mässor, bokfestivaler, konferen-ser och andra offentliga arenor runt om i Sverige och prata om läsning och litteratur för unga. Ambassadören ska också driva debatt och delta i det offentliga samtalet.” 


Jag förmodar att de ”lika möjligheterna” är tänkta att vara lika goda, men ingen förutom konstnärer kan ha ”konstnärliga upplevelser”... Att tala om läsning vore också bättre än att prata. För dryga året sedan tvivlade jag på möjligheterna för Körling att uppfylla de uppsatta målen. Är det verkligen på mässor, bokfestivaler och konferenser som läsambassadören kan möta de vuxna som inte läser, eller några nya förkämpar för dem som i sin tur kan nå eftersatta barngrupper? Min erfarenhet är att nästan enbart redan invigda och införstådda besöker sådana PR-evenemang. (Jo, jag har själv uppträtt två gånger på Bokmässan…)

Inte heller nu, när uppdraget är slutfört, kan jag finna någon fokus på ”likvärdiga möjligheter oavsett bakgrund”, vilket lär syfta på klass- och etnicitetsojämlikhet och att ”vissas” möjligheter var tänkta att öka, tack vare den svenska ambassadörens insatser. Att Körling skulle ha deltagit i någon offentlig debatt, än mindre drivit någon sådan, har åtminstone jag inte heller lagt märke till, men jag kan förstås ha missat det.

Jag är medveten om att Körling länge varit älskad, för att inte säga dyrkad, i lärarkretsar och av bibliotekarier. Det är inte svårt att förstå varför. Jag har aldrig sett henne uppträda, men hon verkar vara en sympatisk människa, har trevlig poddröst och stryker alltid dessa yrkes-grupper medhårs på sina bägge bloggar. Här skriver jag emellertid bara om utfallet av läs-ambassadörskapet utifrån dess blogg och podd, samt några YouTube-snuttar. 

Om Körling nått utanför den vanliga cirkeln av redan litteraturfrälsta är svårt att säga. Jag har som sagt inte sett och hört henne på mässor eller konferenser, utan utgår i fortsättningen enbart från de korta inläggen på ambassadörsbloggen samt de elva poddar som hon genomfört och medverkat i som intervjuare. Kanske har hennes föreläsningar resulterat i tusentals nyfrälsta läsare, men några tecken på det kan åtminstone jag inte finna.


Oöverskådlig blogg med självklarheter


Körlings blogg är rörig, nästan alla inlägg kunde lika gärna rymmas under nära nog vilken av rubrikerna som helst. Vanligast förekommande är kort kommenterade snuttar ur någon bok som hon läst, ofta läst för länge sedan, eller något aktuellt tidningsklipp som hon anknyter till eller bara citerar. Hon brinner onekligen för högläsning, men några forsknings-belägg för att det skulle främja läslusten hos människor över förskoleåldern ges aldrig. Ingen direkt ny information förmedlas överhuvudtaget, åtminstone inte skriftligt.

Körling skriver ofta om anonyma läsare som hon mött genom decennierna, men på ett sätt som får åtminstone mig att uppleva dem som rent påhittade eller som kompilat av några hon stött på för länge sedan eller igår. Vi får sällan ta del av faktiska läsares egna ord eller deras längre funderingar. En enda replik får utgöra utgångspunkten för hennes egna korta tankar och det hela ter sig rätt jagcentrerat. 

Andra läsare verkar mest vara till för att introducera hennes egna poetiska texter om ”språkets sång” och annat vackert. Men när man till exempel skriver om ”det lilla barnets detaljnyfikenhet,” varför då inte verkligen detaljerat citera ett sådant möte och sedan reflektera kring det – och helst säga något forskningsbaserat eller åtminstone djuplodande? Inläggen ter sig mer tillhöra en skönlitterär genre, än bygga på forskning och andra fakta, och handlar ytterst sällan om lässtrategier eller undervisningsmetoder.

Den svenska läsambassadören har fått väldigt få kommentarer för att ha den typ av ”känsloblogg” som det är, men i de fall sådana förekommit är de väldigt fåordiga eller av tacksamhetstypen. Aldrig något meningsutbyte fram och tillbaka. Hon berör därtill tyvärr ytterst sällan små barn och deras läsning/hörskådande, som väl borde vara helt grund-läggande för livslång läslust. Forskningen på området har överlåtits till podden ”Läs för livet”, där hon några enstaka gånger intervjuat insatta gäster, såsom forskaren Jonas Andersson. Men exakt vad är det tänkt att intervjuer med kulturministern, två handläggare på Kulturrådet, en skolpsykolog etc ska ge dem som sällan eller aldrig läser i form av läslust? 

Litteraturvetaren Jonas Andersson får visserligen i två poddavsnitt försöka förklara identifikationsbegreppet m.m. Denne har åt Kulturrådet även sammanställt en så kallad kunskapsöversikt över läsfrämjande metoder, men så värst mycket behjälpliga metoder för förbättrad praktik får läsaren faktiskt inte ta del av i den heller.  

Avsnittet i denna Med läsning som mål (Kulturrådets skriftserie 2015:3) om t.ex. ”Forskningen om högläsningens fördelar” (såväl som Körlings blogginlägg om högläsning och sommarlovslästips) påminner mig plötsligt om mina fyra terminers studier i pedagogik i Uppsala. Det stod ju bara självklarheter (förutom i 900-sidorsboken under statistikterminen på D-nivån…) i all kurslitteratur med tugg om teorier, teorier – tyckte jag i mitten av 70-talet. 

[hämtat 8/8-17]

År 2015 får man nu veta att föräldern ska försöka verka positiv till läsningen, pedagogen ska samtala med barnen, ej tala till barnen. Vi får även veta att det är vanligt med bokprat… Det finns sådana på YouTube också… Det handlar om att berätta om böcker… Syftet med högläsningen? Jo, lyssnaren ska bli intresserad… Det är tydligen också bättre att läsa av lust än av olust…Hur mycket ytterligare forskning ska det egentligen behövas för att konstatera att det är bra att samtala om boken? Eller inse att barns läsning bör vara kravlös på sommar-lovet, fast i klassrummet kräva mer motprestationer från deras sida? (Trots att barns läs-färdigheter åtminstone enligt amerikansk forskning verkar öka just under sommarlovet!)

Den svenska läsambassadören vänder sig nog i de fall som berör förskolebarn främst till barnbokens vänner, ej till dem som är mer obekanta med fältet. Ändå kan hon ge självklara råd, som de nedan i hennes näst sista blogginlägg ”Hur läser man för sina små barn?”… Existerar verkligen vuxna människor som inte redan vet allt detta?! Tros de i så fall kanske bo i vissa förorter? Läser de då hennes blogg?


Hur läser man för sina små barn?


Många är osäkra på hur man gör då man ska läsa för sina barn. Kanske för att man själv inte har någon erfarenhet av högläsning. Ofta säger jag till föräldrar:
Ta en bok, vilken som helst, och läs ur den.
Visa dig intresserad av vad boken berättar och fortsätt att intresserad dig även om barnet inte omedelbart uppfattar boken som intressant. Den är intressant för dig. Intresset är möjligt att låna av. Ge inte upp utan fortsätt läs.
Titta på bilderna. De är en källa för upptäckter och ord.
Synliggör att du läser. Skyltarna kan bli äventyr om du läser dem högt för ditt barn.
Din röst är den vackraste rösten barnet vet. Barnet är inte din kritiker och bedömer inte din läsförmåga. De älskar gemenskapen med dig och lånar ditt intresse för det boken har att berätta. Ni är tillsammans och boken är i centrum.
Gå till biblioteket och låna en trave böcker. Om barnet biter i dem är det för att böckerna smakar gott.

Hej HOPP!
Läs så det syns!
Läs så det hörs!
Anne-Marie Körling




Svenskfinland


Precis som Körling är Svenskfinlands läsambassadör Katarina von Numers-Ekman svensk-språkig lärare, med den skillnaden att Körling numera är undervisningshandledare medan von Numers-Ekman efter slutfört uppdrag nu åter är verksam som modersmålslärare på ett gymnasium i Esbo väster om Helsingfors. Hon är även författare av lättlästa böcker i olika genrer. 

Den finlandssvenska ambassadören arbetade dessutom utifrån klara riktlinjer. Syftet med projektet, formulerat av Sydkustens landskapsförbund och Svenska modersmålslärarföre-ningen i Finland, var att skapa en grund för en effektiv, synlig och långsiktig satsning på läsfrämjande verksamhet bland finlandssvenska barn och unga. Ambassadören skulle:

– ge problematiken med försämrade läsfärdigheter större synlighet, bl.a. genom att lyfta fram aktuell forskning 
– skapa kontaktnät och samordna den läsfrämjande verksamhet som redan bedrivs av olika aktörer i Svenskfinland 
– samarbeta med och stödja instanser som vill genomföra läsfrämjande projekt 
– arrangera lokalt förankrad fortbildning för i första hand pedagoger som arbetar med yngre barn 
– utveckla webbplatsen som en materialbank och mötesplats för alla som sysslar med läs-främjande verksamhet i Svenskfinland


Som synes väl genomtänkt, rätt heltäckande och inte minst konkret, jämfört med den svenska motsvarigheten, som är grumlig, upprepande, dessutom med rätt dålig svenska samt tydligen ej korrekturläst. Vårt grannlands läsambassadörsblogg är också den tydlig och överskådlig, med rubriker som ”Läsforskning”, ”Metoder och idéer” och ”Boktips”. Hon backas även upp av en referensgrupp och har samarbetat med flera pedagoger, medan Körling uppenbarligen samtalar främst med sin egen bokhyllas verk. von Numers-Ekman har rest runt i över hundra skolor i Svenskfinland och träffat många elever och lärare i årskurserna 1-6. 

Jag har aldrig hört henne uppträda heller, eller talat med henne, så jag utgår alltså även i detta fall enbart från de skriftliga belägg som jag funnit. Den finlandssvenska läsambassa-dörsbloggen är så innehålls- och uppslagsrik att det är svårt att göra den rättvisa ens i mina osedvanligt långa blogginlägg. Jag hänvisar därför läsaren direkt till olika länkar på grannlandets webbsajt. Här bara några exempel. Där finns bland annat avdelningar om läsforskning:

Läsforskning


På den här sidan samlar vi material som riktar sig till olika målgrupper som vill ha information om läsning på ett teoretiskt plan.

Ordförrådet är en lista med förklaringar till begrepp som man ofta stöter på när man tar del av läsforskning. Du kan själv skicka in begrepp som saknas.

Under rubriken litteraturpedagogik hittar du material som handlar om läsning i skolan - ända från småbarnsfostran till andra stadiet.

Den allt viktigare medieläskunnigheten har en egen kategori där vi samlar forskning om bl.a. digitalt läsande.

Läsforskning har underavdelningarna:



Och där finns också boktips:


Här hjälper vi dig att hitta fram till böcker som passar barn och unga i alla åldrar.

Du som vill läsa om läsning hittar här både presentationer av pedagogisk litteratur och tips på skönlitterära författare som skriver om sin syn på läsning.

Att följa en blogg om barn- och ungdomslitteratur är ett bra sätt att få tips på bra böcker. Här finns länkar till några sådana.


Dessa är tydligt uppspaltade i underavdelningar såsom:




Likaså hittar du en hel del pedagogiskt material till olika böcker, till exempel:

Pedagogiskt material till Våffelhjärtat

Alltså till boken av den norska författaren Maria Parr i översättning av Karin Nyman. Det är skapat hösten 2016 av Katarina von Numers-Ekman i samarbete med klassläraren Ulrica Brunberg och eleverna i åk 3 i en skola.



Eller varför inte ta del av:


”Antologin Bara för dig på lågstadiet (Rabén&Sjögren, 2015) innehåller nio illustrerade prosatexter, några dikter och en tecknad serie för målgruppen 6-9 år. Bland upphovsmännen finns många kända namn som Emma Adbåge, Lisa Bjärbo, Mårten Melin, Jenny Jägerfeld och Johan Unenge.

I det här inlägget vill jag ge några tips om hur vissa av antologins texter skulle kunna läsas parallellt med andra texter. Att jämföra berättelser med t.ex. liknande tematik eller intrig är ett roligt och utvecklande sätt att arbeta med fördjupande textsamtal och läsförståelse. Ofta fungerar det bäst att starta i likheterna, som i exemplen nedan är ganska tydliga, och sedan gå in på skillnaderna.”



Riktigt roligt är det kollektivt skapade pedagogiska idématerialet utgående från Hanna Lundströms & Maija Hurmes bok Rassel prassel puss. Poesi för nybörjare (2015):

Rassel prassel puss – poesi för nybörjare

Syfte med det uppdaterade materialet är att visa hur mångsidigt man kan använda dikter med de yngsta barnen, efter att ha testats i daghem och förskolor i två pilotkommuner. Det finns att ladda ner gratis för alla intresserade på


Besök alltså själv gärna länkarna och webbplatsen och fördjupa dig! Sedan blir det lätt att förstå varför finska elever enligt olika undersökningar klarar sig bättre än svenska: tydlighet, målmedvetenhet, engagemang.


Mitt slutomdöme för två läsambassadörer perioden 2015-2017:


von Numers-Ekman skulle som sagt lyfta fram aktuell forskning, skapa kontaktnät, samar-beta, arrangera lokalt förankrad fortbildning för småbarnspedagoger, utveckla webbplatsen som materialbank och mötesplats för läsfrämjare. Det har hon mycket riktigt också gjort på ett utmärkt sätt. En överskådlig, och därmed onekligen aningen missvisande, jämförelse mellan de båda skulle kunna börja med dessa motsatser:


Sverige                                                 Svenskfinland
A-MK betonar ungdomar och vuxna      – KvonN-E prioriterar yngre barn
Envägsföreläsningar – tvåvägsseminarier
Själv expert                                         – samarbete med aktiva pedagoger
Fokus på bibliotek                               – fokus på skolor
Nationellt inriktad – inriktning mot lokal förankring
Erfarenhetsbaserat arbete         – forsknings- & erfarenhetsgrundat
Ensam eldsjäl tros smitta av sig – kooperativt tänkande & görande
Allmänt vackert prat                             – konkreta förslag, modellmaterial
Betonar läsupplevelser                         – understryker läsförståelsejobbet
Framhåller högläsningens fördelar        – förordar fortbildning i småbarnspedagogik
Alltid framhävt högläsning  – efterlyst SKRIVambassadör
Webbplatsen ett sammelsurium             – swebbajten tydlig, utförlig & högst användbar
Lästips                                                – materialbank
Högläsning, högläsning, högläs..  – olika lässtrategier utvärderas
Läskärlek framhävs                             – behov av läskondition poängteras
Mässor, konferenser för ledare  – videor som även når ut till småorter
Deltagit i jurys, medverkat i podd         – skapat pedagogiskt material
Gett intervjuer                                     – skrivit kolumner, givit ut en bok


Har jag helt fel om den senaste svenska läsambassadören, hoppas jag att någon vill berätta det för mig! Särskilt tydligt framgår för mig olikheterna och kvalitetsskillnaderna när man jämför de bådas förslag avseende sommarlovsläsning.


LÄSAMBASSADÖRENS SOMMARLOVSLÄSBREV 2017

”Läsambassadören Anne-Marie Körling skriver en personlig sommarhälsning till alla föräldrar och barn med tips om hur den lustfyllda läsningen kan föra oss närmare varandra, berika våra intellekt och resa ut på äventyr utanför tid och rum.” Läs själv grundskoleläraren Körlings ord på länken


– och jämför sedan den med von Numers-Ekmans motsvarighet nedan: 

Katarina von Numers-Ekman: 
Läsambassdörens sommarlovstips

Här kommer förslag till sommarlovsaktiviteter kring böcker och läsning som du som vuxen kan göra tillsammans med ett barn. Denna gång blir det tips som inte handlar om läsning på skärm.

– Låna en ljudbok på biblioteket eller ladda ner en i digitalt format. Lägg er i varsin solstol eller hängmatta och lyssna medan ni spanar efter sommarmoln som liknar föremål och platser i berättelsen.

– Undersök sommarhusets bokhyllor eller kanske vinden hos någon släkting och välj en äldre barn- eller ungdomsbok som ni läser tillsammans. Prata om vad ni tyckte om i den och vad som kanske kändes konstigt, eller bara gammaldags. Kom ihåg att lukta på boken och sätta ord på den upplevelsen!

– Ro ut på sjön i en roddbåt, lägg er ner på durken och läs med vågskvalpet som bakgrundsmusik. Välj gärna en bok med vattentematik!

– Åk iväg på äventyr till ett bibliotek som ni aldrig besökt förut och låna (minst) en bok av en författare ni aldrig har hört talas om.

– Träna läsförståelse genom att välja ett smarrigt tårtrecept och baka tårtan enligt alla konstens regler. Ge barnet ansvaret för att läsa, räkna och resonera och hjälp till bara när det behövs. Prata om vad redskapen ni använder kallas. Man kan ju till exempel fundera över varför det heter slickepott! Välj sedan ett mysigt ställe och en högläsningsbok som ni tycker passar ihop med tårtan. Sluka både boken och tårtan!

– Ta en växt-, insekt-, fisk- eller annan naturbok. Gå tillsammans ut i naturen och slå upp minst fem arter som ni stöter på. Om ni har lust kan ni lära er dem på latin också. Alltid imponerar det på någon!

– Läs högt ur en bok eller serietidning, så att ni läser varannan sida. Ha med er en skål med jordgubbar (eller något annat gott). Den som läst sin sida belönas med en gubbe medan den andra läser vidare.

– Läs en bok och rita tillsammans en stor karta över platserna där berättelsen utspelar sig, så som ni föreställer er dem.

– Läs en berättelse med många personer, djur eller andra figurer. Turas sedan om att tänka på någon i berättelsen och låta den andra komma på vem det är genom att ställa ja- och nejfrågor.

– Läs en berättelse som handlar om sommaren. Gör efteråt varsin lista med ord som ni förknippar med berättelsen. Skriv tillsammans en ny berättelse eller en dikt där ni använder ord från bådas listor. Läs upp den med inlevelse för någon annan.

- Sätt er framför brasan en mörk sensommarkväll och läs en spökhistoria. Gå sedan ut och spana efter kusligheter, om ni vågar! Avsluta vid behov med en rolig saga på sängkanten.

– Bläddra tillsammans i tidningen under frukosten och titta först bara på bilderna. Enas om en bild som ni båda tycker är intressant och läs texten som hör ihop med den. Prata och resonera kring ämnet.

– Läs en älsklingsbok tillsammans. Skicka flaskpost med ett brev där ni rekommenderar boken och ber den okända mottagaren att läsa den och skriva till er och berätta om sin läsupplevelse.

– Ha en läsdag då alla får ligga i sängen (eller någon annanstans) och läsa hela dagen. Man får värma mat åt sig när man vill och det är förbjudet att störa någon som läser, annat än i yttersta nödfall. Prata om era läsupplevelser vid kvällsteet.



Katarina von Numers-Ekman gav i våras också ut en (även estetiskt) tilltalande bok betitlad Sjutton texter om läsning. Det rör sig om en samling kolumner och blogginlägg som hon skrivit.  Boken kan också (gratis) läsas i dess helhet som pdf-fil på

Jag återkommer till den i mitt nästa blogginlägg (på måndag 25/9).


Svenskfinlands läsambassadörs åtgärdsförslag


Helt i överensstämmelse med redigheten visad på bloggen och i det övriga pedagogiska materialet, avslutar von Numers-Ekman ambassadörsuppdraget med klara och koncisa förslag till åtgärder som skulle stärka de finlandssvenska barnens och ungdomarnas läsande.



Förslag om ”Fortbildning för småbarnspedagoger”:
Alla som blir behöriga för att arbeta inom småbarnspedagogiken borde ha tillräckligt i sina studier om hur man stödjer språkutvecklingen och använder litteraturen på ett mångsidigt sätt.

De som arbetar på dagis och förskola har svårt att lösgöra sig för fortbildning, därför behöver de stöd och inspiration på arbetsplatsen.

Fortbildning för ämneslärare:
Alla ämnen och stadier har ansvar för läsutvecklingen. Stadie- och ämnesövergripande samarbete samt fortbildning i lässtrategier behövs!

Få ämneslärare att inse att ämnesstoffet går hem när man lär ut hur det egna ämnets textgenrer ska läsas.

Skapa verktyg för att ta reda på vad eleverna har med sig i bagaget, t.ex. frågor för läraren att ställa.

Barn- och ungdomslitteraturens status:
Önskas: 
Mera litteraturkritik av barn- och ungdomsböcker.
Att olika genrer inom barn- och ungdomslitteraturen inte klumpas ihop.
Flera vuxna som läser och diskuterar barn- och ungdomslitteratur.
Större bredd i den finlandssvenska utgivningen.

Utbildning i bokprat:
Att berätta om en bok på ett inspirerade sätt är en egen och viktig konst som kan läras ut.

Experter från bibliotekssidan kunde skapa material, t.ex. exempelvideor för kolleger, pedagoger, författare och andra som vill lära sig knepen. Samarbete med Läscentrum?

Ordkonstverksamhet
Ordkonst är språkstimulans när den är som bäst och ett effektivt sätt att öka läs- och skrivlusten.

Fler kommuner borde erbjuda grundläggande konstundervisning i ordkonst.

Ordkonst kräver ingen dyr utrustning, bara goda ledare – och de finns redan!

Ordkonsten borde etableras också i Österbotten.

Kanaler för forskningen
Universiteten kunde utvärdera bättre hur de når ut till klassrummen med sina forskningsresultat.

Tidningen Läraren kunde kanske vara aktivare med att skriva om läs- och skrivdidaktisk forskning?

Läromdelsproducenterna kunde vara tydligare med vilken forskning materialen bygger på.

Skrivambassadör
Forskarna är eniga: De som läser mycket blir också bättre på att skriva.

Dags för en skrivambassadör som stödjer skolorna i skrivpedagogik för olika stadier, processkrivning, kreativt skrivande och ordkonst, skapandet av multimodala texter och responsgivning?



Kulturrådets ansvar 


Det är givetvis inte den svenska läsambassadörens eget fel att enbart en arbetsinsats omfattande 80 procent (2 årigt förordnande x 40%) av en heltid avsatts åt detta uppdrag. Den finlandssvenska motsvarigheten har tilldelats 300 procent (3 år x 100%). Är Katarina von Numers-Ekman då mer än dubbelt så bra som Körling? Det vet jag inte, men resultatet av det kollektiva finlandssvenska läsambassadörsprojektet är i vart fall åtminstone fem gånger så bra som det svenska. Det blir lätt att förstå Finlands skolframgångar i PISA-mätningarna, när man ser hur landet satsar på modersmålsundervisningen.

Ansvaret för uppdraget och valet av svensk läsambassadör ligger på Kulturrådet och dess jury, som utsåg Körling bland 63 inkomna förslag. Genom att inte, som Svenskfinland, ge ett klart specificerat uppdrag utan överlåta stort ansvar på ”vinnaren” att själv forma uppdraget, är risken stor att denna bara fortsätter i gamla upptrampade spår – som rimligen inte lär ha varit tillräckligt framgångsrika, ifall nu läslusten i landet minskat det senaste decenniet.

Mitt råd till Kulturrådet och regeringens Läsdelegation blir därför att, istället för att hoppas och ”framtidsspana”, lära av Finland och inte minst av Svenskfinlands läsambassadör. Kulturrådet borde formulera ett genomtänkt uppdrag och sedan låta hågade söka jobbet, snarare än att se ambassadörskapet som något slags hedersuppdrag för ”eldsjälar”. Orkar eller kan inte handläggarna på Kulturrådet själva utforma en arbetsbeskrivning, planka då de finlandssvenska riktlinjerna!

Betygen? Jag ger Körling ett C och von Numers-Ekman ett A på den skriftliga delen. Deras muntliga framställning får andra bedöma.




PS
Är du sugen på mer av Katarina von Numers-Ekman, se hennes presentationer på Prezi, t.ex. ”Om man inte kan läsa hjälper det inte med en skärm – om läsning och multilitteracitet" på 


eller på



DS